Låt säga att en liter mjölk kostar 10 kronor. Låt oss vidare anta att man kan hälla ut mjölken i en mycket tunn sträng, låt säga en sträng med tvärsnittsyta på 1 kvadratmillimeter (1 mm^2). En meter mjölk kostar då 0,01 [dm] * 0,01 [dm] * 10 [dm] * 10 [kr/l] = 0,01 kronor eller 1 öre. (Tips: 1 liter = 1 dm^3). En kubikmeter (1 m^3) mjölk kostar 10 * 1000 = 10 000 kronor.

Om man nu inte är så där tekniskt petnoga med kubiker och kvadrater och sånt, utan knyter åt slipsen och fokuserar på prislappen, finns det ett fantastiskt tillfälle att både handla rätt och köpa billigare. Är man en riktigt skärpt inköpare, som dessutom har lärt sig metoden att fullständigt ignorera beställaren, kan man nog pressa priset på en meter mjölk från rek. ut pris 10 000 kronor ända ner till 5 000 kronor. Inte illa, 5000 ( femtusen! ) kronor billigare.

Inte för att jag förstår allt det där med debit och kredit, TB1 och avskrivningar före dispositionsbokslut och sånt, men jag kan med säkerhet säga att en av parterna har tjänat nästan 5000 kronor. För att vara exakt 4999:99.

Nåja, i ärlighetens namn är kanske inte exemplet helt rättvist mot vare sig artikeln eller de tusentals mycket kompetenta inköpare och försäljare som finns där ute i vårt avlånga land, men det finns en sensmoral: Om man inte förstår alla dimensioner av tjänst eller produkt kan man inte heller korrekt bedöma vilka avkall man gör genom att välja ett billigare alternativ. Detta gäller inte bara tekniska dimensioner utan det gäller kanske framförallt för mjukare värden som kommunikation, förtroende och förståelse.

Som ett uppror mot cynisk prispressardogmatik vill jag till sist slå ett slag för den gamla devisen:

-- Communico, ergo sum. (1)